nu vände du på klacken och gick
Du hade fått veta allt om du hade frågat mig. Om du hade frågat hur jag mår. Men det gör du aldrig. Och det sårar mig faktiskt. Du vill aldrig veta hur jag mår. Utan det är alltid jag som frågar hur du mår och om allt är okej. Jag försöker alltid vara till hands när du behöver någon, någon att luta din axel mot, någon att prata med, någon att gråta med. Jag bara ger och ger, men jag får ingeting tillbaks.
